maj 26, 2009
Som ni kanske misstänkt har jag någon form av sjuklig vilja att köra långt i väldigt små och gärna gamla bilar. Kombinerat med min vilja att rädda pandor från säkra dödsöden, kan ni säkert gissa vad jag svarade när min vän Sebastian, helt riktigt, konstaterade att Ronneby ligger på tok för jävla långt bort för att köpa en Panda. Trots att Pandn i fråga var i galet fint skick, en 4×4 med bakluckaspoiler och bevarad, tidsenlig dekorrand i rött.
( -Köper du, så kör jag! svarade jag såklart )
Bilen är nu hemma i Falun, i Sebastians trygga vård. Twittra honom på @WhiskeySeb om ni vill fråga något 
Hur resan gick? Det har jag inte tid att berätta nu. kommer i nästa post!
maj 10, 2009
Precis som rubriken antyder handlar det här om Svärmors lilla svarta (xx-årpresent) smygtrimmade Fiat Panda 1000 CL från 86. Under vintern har vi noterat två typiska tonårstendenser hos denne krabat.
1) Den späda avgastonen har förbytts till ett vrålande, baktändande bröl.
2) En märkbar ovilja att stanna när man bromsar, som växlar till en lika notorisk ovilja att röra sig när man väl ska iväg igen.
Vad är nu detta? En fördröjd pubertet? Tidig 25-årskris? Nervositet inför det årliga besöket hos farbror bilprovningen?
Vid den lokala GDS-hallen (de börjar känna igen mig nu) konstateras ett hål stort som en femkrona i dämparen.
Ny dämpare är ju det enda rätta, har vi lärt oss av 4×4. Men under tiden bunkrar vi upp med avgasbandage och den där geggan jag börjar gilla allt mer.
Efter två Biltema-paket med alu-tejp och en kartong OK-glasfiberbandage är dämparen hyfsat tät och svarten kan återigen kontrollera tonen.
Men bromsarna! De blir bara värre och värre och visar hysteruska luft-i-sytemet-symptom. Gjorde några tafatta försök med biltemas görsnajdiga bromsluftare men alla bromsnipplar satt ju fast såklart. GDS-taxan tickade så det fick bli ett annat äventyr. Hoppas på att det räcker med att byta de bakre bromscylindrarna och att det inte är huvudcylinderna som gett upp… men såna bör väl hålla ett tag?
maj 2, 2009
135/80-13 is not the shit vid terrängkörning. DET skulle jag ha tänkt på.
Igår fick jag ett par timmar med ”fri lek”, på listan fanns det injustering av de nya dörrarna och Byte av olja i bakaxelklumpen. Därför är det helt ologiskt att jag direkt började demontera listerna från de gamla dörrarna. Sånt pill attraherar mig så mycket mer, eftersom det ALLTID saknas verktyg eller för att något sitter fast eller går åt helvete i allmänhet när det gäller det mekaniska.
Så även denna gång, såklart. Den här gången var det båda hylsnycklarna som pajjat och den fasta 13-nyckeln som försvunnit. Efter plastpaneldemonteringen fick det alltså bli en resa till rusta för inköp av diverse nödvändiga verktyg. köpa köpa.
Det blev även en tub med extra giftigt monteringslim. De nya dörrarna har inga förborrade hål för sidolisterna och med en idiots säkerhet kan jag garantera att skulle det börja borras skulle det bli snett. Skulle det mot förmodan inte bli snett skulle hålen bli för stora, små, plastsvopparna skulle gå sönder/lossna/saknas osv osv. Limmet gav asfula märken och luktade skoj, men listerna fastnade!
Väl hemma igen , efter en snabbtvätt i en GDS-hall, gick både justeringen och oljebytet smidigt. Passade även på att fetta in kardanaxelknuten. Hittade en fettnippel och då vet man ju vad som ska göras. typ.
Efter fett och ny, svindyr, olja minskade transmissionsljuden. Skönt!
maj 1, 2009
Det finns inte skuggan av en chans att det ens går att drömma om att få 4×4 helrenoverad i ett svep. det saknas så mycket saker. Som en svets. Kunskap om hur man svetsar. Pengar, tid och plats! (det vore iofs roligt att se hur grannarna reagerar om man skulle släpa ner en Mig i garaget och börja blixtra. Genom att gemensamt vräka oss antagligen)
Därför går projekt 4×4 in i plan B! Vilket innebär att bilen får nya dörrar och baklucka och en fräsig budget-kamouflage-lack. Rosten i trösklarna blir då nästa stora renoveringspunkt.
Sagt och gjort! Industrilack och roller inhandlades och jag steg ner i glamkällaren återigen.
Dörrarna och bakluckan var buslätta att skruva loss helt själv. Eftersom de nya dörrarna var vita och bilen röd maskade jag ut ett kamouflageinspirerat mönster baserat på vitt och rött, men en rosa och en mörkröd nyans som komplement.
april 22, 2009
Hade lite tjockt sist jag skulle skriva så här kommer redogörelsen för miraklet i Borlänge!
Förhoppningarna att 4×4 skulle klara besiktningen var inte stora. Ljuddämparen hade börjat pffa igen och bakbromsarna levde sitt aldeles egna liv sist vi umgicks. Dessutom stendog batteriet i en köldknäpp i Januari.
Sedan dess har 4×4 fått lyxsovplats i form av uppvärmt garage. Pandan passade på att tacka genom att lämna en rejäl pöl växellådsolja på det flong nya garagegolvet. Det klassiska fiatstället – vid vänster inre drivaxeldamask som även funkar som packbox in till växellådan på något vis. (jag vet inte vad en packbox är, men folk som kör volvo brukar tycka det är en fasligt rolig konstruktion)
En halvtimme innan Besikningen hittar vi 4×4 upphöjd inne i gör-det-själv hallen på OKQ8 i Borlänge. På med mera avgasgegga! Jag har helt tappat respekten för denna substans och gräver numer direkt med händerna i burken.Det blir tätt!
På något för mig fullständigt oförklarligt sätt fungerade alla bromsar, inklusive handbroms, precis som de skulle. Avgasvärdena såg finfina ut och alla lampor plirade. För att ändå markera sin självständighet såg 4×4 till att tappa sitt huvreservlås (?) Det kunde ju inte bli helt rent papper…
Godkänd blev hon iaf. Det är huvudsaken
april 12, 2009
Panda i 500-kronor-i-månaden-garage. Idioti? frågar ni. Javisst! Svarar jag.
En del saker har jag som gammal husägare och skogsbo särskilt svårt att vänja mig vid.
En av dom sakerna är utrymmesbristen. Var i småland gör alla stadsbor av sina vinkelslipar, slagborrar och högtryckstvättar? Jag fattar det inte. En annan sak jag inte fattar är att jag betalar 500 spänn i månaden för en uslig liten parkeringsruta under huset, utan ens ett väggutag!
Hur ska man då kunna slipa? Eller borra eller vad det nu må vara. Galet är det.
Galet är förresten hur våra nya grannar snegelglodde på mig därnere i garaget när jag tog tag i årets första mekarstund. Nu var väl tanken aldrig att platsen skulle vara till för en frusen liten panda. Men efter sammanlagt 2500 kr i blandade småböter fick hon flytta ner. Speciellt när batteriet valde att frysa ihjäl. 24-timmarsparkering alternativt datumparkering och startkablar är en jobiig, jobbig kombination.
Nåväl. Nekandet gick hyfsat ändå. Lite manuell slip på bagageluckeramen och en spänd fläktrem blev resultatet. Passade även på att kolla golvet i bakre delen av bilen, och det såg osunt friskt ut. Skönt! Hittade dessutom en lapp från en dagordning på en folkhögskola under baksätet! Var någon gammal ägare lärare månne?
Gjorde några startförsök också, men det sket sig eftersom kablarna var usla. Dags att leta upp dieselkablarna jag har. Någonstans.
Startförsöken gick sådär.
