Tjo vad det hände saker idag! 4×4 har stått uppallad på grannarnas parkeringsplats sen i Fredags. Kände att det kanske räcker med att jag tar upp alla parkeringplatser och dessutom snor grannens ström till vinkelslipen ett par dagar i taget.
Så runt halvfemsnåret, när den soliga höstdagen börjat glida över i något halvkyligt och äckligt blött, hoppade jag i mekarjeansen, mekarhoodien, de vanliga dojorna (eftersom jag inte har några mekarskor)
Jag började med att konstatera att bakbromsen med den nybytta cylindern och bromsbackarna fortfarande satt fast som fan. Hade någonstans hoppats att den liksom skulle lossna av sig själv om jag lät den vila någon dag. Men tydligen är det väldigt sällan mekanik fungerar på det sättet. Inte ens på Italienska bilar.
Startade 4×4:an där den stod med rumpan i vädret och ena hjulet en halvmeter uppe i luften, med syftet att värma upp avgassystemet så det nyinköpta avgasbandaget skulle fästa. Fick inte onödigt dåligt samvete för tomgångskörningen heller. En vanlig omkörning i 130 med en svennevolvoturbokombi gör av med mer resurser än den här lilla krabaten kan sörpla i sig på en kvart.
Under tiden började jag skruva bort bakre stötfångaren. Efter en stund gav jag upp och slet, lätt koldioxidförgiftad (ljuddämparen hade ett hål minns ni), bort skiten istället. Det gick bättre. Pandan ser verkligen absurd ut utan stötfångaren bak! Som en badbalja på aldeles för små hjul.
Upptäckte att avgassystemet är genomruttet och borde dö. proppade dit en hel burk avgaspasta och två paket bandage. Hela ljuddämparen ser ut som ett lår i gips. Får bli ett helt nytt i vår om snälle bilprovarn behagar släppa igenom.
Fästmön kom ut precis när mörkret föll och gatlamporna tändes. Vi hann lufta bromsarna och släppa ner pandan på alla fyra igen. Bromsjäveln sitter fortfarande i därbak.
Intalar mig att det är handbromsen som är feljusterat. Fan tro’t
