Mycket har hänt sen jag skrev här sist, bland mycket annat har min kära panda surrat runt i falun, agerat hjälte under arvikafestivalen, fått ett mystiskt elfel och börjat rosta på (Den nya!) dörren!
Tyvärr har kameran i min telefon pajat totalt, och digitalkameran glömmer jag jämt bort att ta med, så det finns inte mycket bilder. Därför blir även inläggen här lite sporadiska.
Arvikahjälte
Jag har under en herrans massa år arbetat med arvikafestivalen, som i år var större än någonsin. Så stor att det inte fanns plats att parkera i närheten för oss som arbetade. Det här innebar lite problem kan man säga. Tillsammans med fyra kollegor hade jag nämligen hand om insläppen till festivalområdet, samt ansvar och arbetsledning för ungefär 100 funktionärer. Funktionärer som går på cola och godis. Det innebär en faslig massa resor till det lokala billighetsvaruhuset och det skulle gå käpprätt åt helvete om alla 100 skulle gå över halva Arvika för att hämta sina bilar stup i kvarten.
Alltså samordnade vi det hela smart och klurigt. Pandan var så liten att det alltid fanns någon liten plats på den överfulla parkeringen i närheten av området, och vakterna som såg till att såna som oss inte kom till nämnda parkering, kände igen pandans karaktäristiska färg(er) och släppte raskt igenom oss ändå. tada! Försök göra om det med en Volvo!
Angående elfelet så famlar jag fortfarande i ett halvdunkel. Varje gång man trycker på bromsen, går säkringen för blinkers, bränslemätare och temp.
Självklart liksom.