I brist på gamla pandor att blocketsneaka på så hittade jag de här galet sköna åken från det utdöda(?) snustorra och kultklassiska Datsun. Vilken djungel det fanns btw! Men även om Datsuncommunityt verkar mognat in i sin roll som kulturhistoriska bärare har de lite olika syn på värdet på sina vagnar…
Det regnar katter och hundar. Pandaprojekten står ganska still.
Regnar in i 4×4:an gör det sannerligen. Genom ett rosthål under vindrutan. Jävlar vad jag måste lära mig svetsa…
Det misstänkta kamremshaveriet på svartapandan (försöker fortfarande hitta ett namn, testar mig fram lite. I ett hav av nörderi) föranledde en tur till småländska RYD, där en bättre begagnad FIRE-motor av samma årsmodell väntade. Fick även med mig 8 fälgar, huvudbromscylinder, baklucka (till 4×4:an) och lite annat plock fanns att hämta ute i smålands skogar.
Jag aktar mig vanligtvis för långresor i min vardagsbil, en Chevrolet Astro från 2003. En snittförbrukning på 12l/100km under 120 mil = tom plånbok. Som tur är fick jag låna min f.d Fiat Multipla Diesel av den nuvarande ägaren. Det kändes helt rätt att åka på räddningsaktion med en annan fiat. Den klarade trippen med en snittförbrukning på 0.58
Den svarta levererades som planerat till svärmor i.. 27 årspresent (hävdar hon själv) Det blev väldigt lyckat och det kändes som pandan hade blivit om inte återfödd så iallafall nyligen hemkommen från en ordentlig spabehandling.
Men efter mindre än ett dygn ringde svärmor från en av faluns mest trafikerade korsningar, där svarten hade gett upp och vägrat starta.
Jag kastade mig in i astron för att fara till undsättning. Det verkade inte bättre än att kamremman hoppat av. Vet inte säkert ännu
Det var rätt mycket jobb med att hitta 4×4:an alltså.
För det första gick det inte att ringa killen med annonsen. Man fick lämna nummer och motivering till honom, sen ringde han upp. Det gjorde han inte på någon vecka.
För det andra visade det sig att han inte riktigt ägde bilen, utan sålde den åt en kompis. Hon hade tappat alla papper till kärran. Många hade säkert sett varningstecknen vid det här laget. Som tur är befann jag mig över 40 mil från bilen, på så långt håll kan alla möjliga signaler vara svåra att uppfatta.
När affären väl var avgjord och handpenning betalad (jag hade sett ett mms på bilen, där det syntes att den var röd. typ) haffade jag en tågbiljett och fick ett helt ok pris av SJ’s coola tombolawebbplats. Falun-Gbg för 360 nånting.
Tåget blev såklart försenat, så jag missar min anslutning i Örebro. “Inga problem!” säger konduktören. “Vi har ordnat anslutning till dig lite längre fram, i Hallsberg!” Tyvärr hade konduktören missat att tåget han hänvisade till hade slutat gå några veckor tidigare. Det blev taxi på SJ’s bekostnad resten av vägen. 35 mil eller något i den stilen.
Klockan 2345, Floda, Lerums kommun. Jag blir hämtad och bjuden kaffe. trevligt trevligt. Killen bodde i en villa förklädd till ett fort, helt avskiljd från grannar.
Det slog mig att karln skulle kunna döda mig på plats och skända min kropp i timmar utan att någon skulle märka eller misstänka något. Lustigt nog var jag mer orolig för säljarens påhitt i min fantasi än för hur hemresan i en 20 år gammal, obesiktigad minibil för 3500 kronor, mitt i natten, skulle gå.
Pandan stod och plirade i mörkret framför hans garage. Den såg riktigt fin ut i beckmörkret. Den startade givetvis inte på en gång. Batteriet var dött, trots att säljaren hade startat den tidigare på dagen. ”Ingen fara” tänkte jag “Den ska ju rulla massor nu. Batteriet är fulladdat lagom till Örebro”
Vi skakade hand och jag började hemfärden. I första svängen, den ut från säljarens garageuppfart, började bränslelampan lysa. Nu är jag är sån lagd att jag helst vill tanka på riktiga bensinmackar, dvs såna där de säljer bensin, inte korv och där personalen kan låna ut en skiftnyckel om det skulle behövas utan att se helt livrädda ut. De flesta OKQ8 och ett par riktigt gamla shellstationer (såna små, trånga som äga av farbröder med oljiga händer och röd näsa) uppfyller fortfarande kraven (men de blir mer och mer sällsynta).
I Floda hittade jag varken shell eller OKQ8 längs vägen, men lampan hade ju just börjat lysa “jag kommer lätt 10 mil på reserven” tänkte jag och pinnade upp på E20, norrut. Klockan var nu halv ett.
Pandan gick väldigt bra och kändes något mjukare i rörelserna än de enklare syskon jag tidigare kört. Tyngre och stadigare på något vis. Klumpen till bakaxel gör säkert sitt för viktfördelningen. Efter ungefär 2 mil börjar bilen hacka.. “helvete! äh det är nog bara gammal soppa och slagg i tanken..” Jag sänkte farten, men det resulterade bara i att biljäveln stannade helt till slut. Jag svor över min naivitet. Vad hade jag väntat mig?
Där stod jag. På en öde motorväg, mitt i natten. Mitt enda sällskap var GPS’en som hurtigt berättade att jag hade 7 timmars resa hem och långtradarna som vrålade förbi. Osäker på om långtradarna såg mig iofs, eftersom batteriet var dött igen och varningsblinkern inte fungerade. Varningstriangel saknades naturligtvis. Jag insåg snabbt att kombinationen “Långtradare i 100 knyck” vs “800kg osynlig bil” var väldigt riskfylld, så jag puttade in bilen så långt ut i vägrenen jag kunde.
Men vad skulle jag göra sen? Min mobil började få ont om batteri (vad annars) och säljaren svarade inte. Samtidigt som jag funderade på exakt hur förbannad jag var på säljaren insåg jag att jag hade två alternativ.
1) Sov i Pandan. Stanna en snäll bilist i morgon och fixa biffen då.
2) Gå tillbaks till Floda, försök hitta någon som är vaken. Improvisera.
Risken att bli mos i fronten på en Scania kändes ungefär lika stor som att hitta nattöppen mack i Floda.
Plötsligt ringer telefonen. Det är säljaren! Han hade gått in och krupit ner i sängen när han kom på att han glömt sin telefon ute i sin bil! Med bogserlina och varningstriangel i högsta hugg kastade han sig i bilen och for till undsättning. Nu var jag inte arg längre. Bara glad, jag var som Kanin när Tiger tappar bort honom i Nalle Puh. Vi chansade på att det var bensinstopp och bogserade till närmsta mack. Det hjälpte! Tydligen saknar 4×4 reservtank. När lampan lyser är det jävlar i gatan tomt på riktigt!
25 liter går det i btw. En av de få bilar det fortfarande är roligt att tanka full 
Resten av resan var totalt händelselös. Vid 8-snåret var jag hemma. hejdå.
Den Svarte var hela tiden tänkt som en 50-årspresent till min kära svärmor, efter lite uppfräschning och diverse pill blev den riktigt fräsig!
Rollning passar pandans platta ytor och förstärker JEEP-stuket. Nu funderar jag på om inte 4×4:an medvetet ska rollas.
Typiskt nog började generatorn låta som ett gäng dagiskids på kastanjetter, och motorn började baktända bara några timmar innan själva överlämnandet. En bättre beg. generator och en liten service skulle nog sitta fint. Svärmor blev väldigt glad iaf! Uppdraget blev väldigt lyckat Mer bilder kommer
Dagens lärdom: En lysande idé kan vara rätt dålig
Jag tänkte spraya body på den svarte. Ni vet. Sparklådor, huvfront osv. Bakluckan var ju jämnful den med och dörrarna målade (med pensel) i en iofs rätt snygg men helt fel grå färg. En något grumlig ide formulerades hos mig. “Varför inte täcka hela bilen i body? Det blir nog tufft med en matt yta, och den är ju så liten.. kan inte gå åt mycket färg..”
Plötsligt stod jag där och målade hela bakluckan med body. Det blev skitfult.
Plan B började planeras. Bilen ska på klassiskt raggarmanér rollas i en jämnsvart industrilack för pansarbåtar. Lyckades få låna ett garage för att undvika de värsta damm– och flugattackerna.
Nu står den på torkning, och har om inte annat blivit jämnful
Det har inte hänt så våldsamt mycket på pandafronten de senaste dagarna. Jag har mest hetsat runt och försökt ha semester. Några åkturer har det blivit iaf. Misstänker att generatorn är på väg att ge upp på den svarte. Den skriker och skaver. Blinkande laddningslampa en annan ledtråd.
Gjorde ett toppfartstest på mitt toppfartstestställe häromdan. Imponerad över hur stadigt den lille rackaren går, trots att det sitter 135:or fram och fläskiga 165:or bak (ser sjukt ut gör det med)
4×4 verkar vara i orginalskick, men den är rostig på en del sjuka ställen (och på de flesta vanliga)…har antagligen stått still vansinnigt länge.
Idag ska jag ringa skrottnisse om bagagelucka och dörrar.
ser jobbigt ut...
